Världes bästa Zeb

Nu i helgen har det gått bra igen. På Lördag morgon gick vi ett område där det inte fanns några älgar men på eftermiddan hittade jag ko med kalv och en kviga. Dom gick ca 700 meter innan dom stannade. Där stod dom minst en timme innan jag kände att husse var där också. När jag kände husses lukt så kände älgarna det också så dom drog iväg 800- 900 meter innan dom stannade igen och då var vi inne på grannlagets marker. Husse kom så nära att han försökte skjuta kalven men kon stod ivägen. Efter några minuter kastade vinden och hans vittring drog upp mot oss. Jag gjorde en sväng till honom och fick en klapp innan jag gick tillbaka till älgarna som då drog iväg. När husse och matte skulle vissla in mej så gick jag tillbaka till honom men nästa framme hörde jag älgarna gå uppför en höjd så jag struntade i husse och gick till baka. Jag hörde på husse att han inte gillade att jag inte kom till honom direkt. Några hundra meter längre bort hittade jag älgarna igen och började skälla. När jag hörde husse blåsa i rävlockspipa igen så tycke jag det var bäst att gå till honom.

På Söndag hittade jag ingen älg på förmiddan utan det blev som Lördagen att jag hittade älgar på eftermiddan. Dom stod inne i byn 100 meter från några gårdar. Där stod dom i 45 minuter när husse kom in på ståndet och samma sak som dan innan. Det kom en kastvind och älgarna drog iväg 500 meter innan dom stannade i en liten skogstropp nedanför vårt slakteri. Där stod dom minst en timme och husse försökte smyga på för att skjuta. Jag tycker nästan synd om honom hur han än försöker så kommer han inte i skottläge. Efter många försök att skjuta insåg husse att det inte skulle gå så han flyttade några passare runt skogstroppen. När han förskökte smyga på igen så skulle älgarna gå runt honom men då stod Hasse på pass vid skogskanten och fick läge att skjuta. På bilden ser ni Hasse, älgkalven och jag vid slakteriet.