Ingen rast och ingen ro!

Jaha, vad tror ni hände på söndagen? Upp tidigt och iväg till skogen. Husse kunde knappt bärga sig. Det hade snöat under natten och någon hade sett älgspår som gått in på vårt område. Jag gjorde många bra sökturer men hittade ingenting. Men till slut fick jag napp. Hittade några riktigt stora färska älgklövar som jag följde efter. Om snart hittade jag den och började skälla som tusan.Men den var nog lite uppskrämd så den drog iväg med mig tätt i hälarna. Efter ett tag började han gå lite långsammare, så då skällde jag på den ett tag igen.
Jag sprang som tusan och till slut var jag minst 3 kilometer från husse (han har ju en sån där manick där han kan se hur jag springer)men då tappade han kontakten med mig. Då gick husse åt det håll där han sist hörde mig, men jag hade tappat bort älgen så jag beslutade mig för att vända tillbaka igen. Jag hittade en väg som jag tyckte det var lättare att följa och hoppades att jag skulle komma tillbaka till husse och matte igen. Till slut hittade jag mattes spår som drog iväg in till byn, och följde efter dom ett tag. Men jag förstod att husse nog inte skulle tycka om att jag gjorde det, så då vände jag om igen. Då hörde jag att husse visslade åt mig. Åh, vad glad jag blev. Jag sprang så mycket så jag fick lite ont i mitt vänstra ben. Men matte tog hand om mig och masserade benet, så nu känns det bättre igen.
Kram från Zeb