Jag har en kompis som heter Ida, och hon brukar komma och hälsa på mig då och då. Det tycker jag är jättekul, och det tycker nog hon också. Det som inte är så kul är när hon försöker uppfostra mig. Då blir jag tjurig.
Hon brukar gå ut och gå med mig i koppel, och det går ju si så där. Ibland går det framåt och ibland går det bakåt. Ibland brukar hon mata mig. Det tycker jag är mysigt. Då ligger hon på golvet tillsammans med mig och stoppar maten i min mun. Det är jättebra träning för mig att lära mig att umgås med barn, för det måste man ju kunna även om man är hund.
Nu var det länge sen du uppdaterade Zebben! Vi ser fram emot att få läsa om hur det var i fjällen! :)
SvaraRadera